Пия Линденбаум — новинки

Det finns fyra hus. I huset med röda fönsterluckor går Vitvivan. Gullsippan går i det med gröna. Mitt emellan äter vi mat och gör allt annat. Där borta i trädet bor Schäfen. Det är nästan som förskolan men man blir inte hämtad. Allting är roligt här. Schäfen är den långa så klart. Det är väldigt många barn. Kanske tusen. Vi får springa lite hur som helst. Men inte utanför strecket.

Uppe på en alptopp bor två barngrupper: Vitvivan och Gullsippan. Vitvivan får måla tavlor, segla och spela badminton, medan Gullsippan diskar, putsar skor och bär sten. Det är väl orättvist , säger ett barn plötsligt. Det ska vara orättvist här. Jag gillar när det är orättvist , svarar Schäfen. Men då får barnen en idé: de byter kläder med varandra! Och allt blir mer och mer huller om buller. Till sist kanske barnen till och med vågar gå utanför strecket?

"Av alla personligheter hon berättat om kommer Doris allra närmast mitt hjärta."
Tove Jonstoij, Dagens Nyheter

"En suverän skildring av en liten flickas ilska över att inte tas på allvar och att ständigt bli överkörd av vuxenvärlden."
Ingalill Mosander, Aftonbladet

Doris sitter i sandlådan och bygger en väg. "Kom med en gång", ropar mamma, men Doris har inte gjort färdigt. Familjen ska på kalas och kalaskläder ska på. Doris vill inte om hon måste ha klänningen. Och varför får den där Egon strössla tårtan?

Doris bestämmer sig för att dra. Hon drar över bergen, till andra länder. Till ett ställe hon inte vet, där man får ha vilka kläder man vill. Över berg och djupa dalar, ända tills hon kommer fram till det äckliga diket.

Doris drar är Pija Lindenbaums första bok på Lilla Piratförlaget - en mångbottnad bilderbok om kampen att få bestämma själ, trots att man är liten. Hur barns stora känslor lätt blir förminskade. Och ilskan som väcks när man inte känner sig sedd eller tagen på allvar!

Pija Lindenbaum är en av Sveriges främsta bilderboksskapare. Hon är flerfaldigt prisbelönad och hennes böcker är psykologiska dramer fyllda av humor och originalitet.

"Som ingen annan, jo möjligen Barbro Lindgren, fångar Pija Lindenbaum känslan av att vara liten och inte helt tillfreds med de vuxnas pekande med hela handen. Doris eskalerande ilska illustreras effektfullt av hennes växande penntrollskalufs och rymma-hemifråntemat känns med ens helt nytt och fräscht."
Erika Hallhagen, Svenska Dagbladet

"En härlig, fantasifull bok både att känna igen sig i och att öka förståelsen för att familjer kan se olika ut."
Agneta Warheim, BTJ

"I "Doris drar" lyckas Pija Lindenbaum fånga de där känslorna av ilska och frustration på pricken med sina uttrycksfulla och detaljrika bilder och sin lakoniska, kärnfulla, text."
Lotta Gometz, Västerviks-Tidningen

"Detta är en fantastisk bok om barns maktlöshet.
Britt Jakobsson, Länstidningen Östersund

Berit är alltid ute. Berit är en sån som har sand i pannan och galonisar fast det inte regnar. Nu vill hon leka med Flisan. Hon knackar på, ska vi va? säger hon. Men Flisan vill vara i fred och klippa med sin nya sax och smäller igen dörren. Då släpper mamma in Berit från andra sidan huset. Och just när Flisan ska borsta tänderna står Berit där. Hon säger att hon aldrig behöver gå hem och Flisan känner att hon måste lägga sig i soffan och blunda nästan helt. Till slut hör hon att Berit äntligen öppnar dörren och går. Fast hon kommer tillbaka igen, flera gånger. Hon har till och med glass med sig, men Flisan säger att hon är allergisk. Resten av dagen bygger Flisan med kappla, klipper med saxen och är inne och grejar för sig själv.

Nästa morgon har hon grejat klart. Saxen ligger där på bordet och ser tråkig ut. Vad ska hon göra? Flisan tar på sandalerna och går ut. Hon ska bara kolla lite. Och där, där är Berit! Det verkar som hon nästan kan vissla.

Ska vi va? säger Flisan. Okej, säger Berit. Ett rollbyte har skett och något nytt börjar.

Den till synes oskyldiga frågeställningen "Ska vi va?" rymmer det mesta; maktbalans, strategi och stora känslor. Pija Lindenbaums fina relationsdrama ställer en rad viktiga frågor om öppenhet och medmänsklighet.

Гиттан четыре года. Она никогда не трогает незнакомых собак и внимательно следит за тем, чтобы не промочить ноги. Такая уж она, эта Гиттан. Боится всего на свете. И надо же так случиться, чтоб именно она потерялась на прогулке! Что же будет делать тихоня Гиттан, оказавшись в окружении серых лесных волков?

Siv har blivit bästis med Cerisia. Hon älskar henne! Cerisia har två marsvin och en hund som heter Pållan. Cerisias storebrorsa heter Elme. Själv heter Siv bara Siv.
Cerisia bor i ett annat hus och nu ska Siv sova över hos henne första gången.

Cerisia bor i en stor våning med många dörrar. Där bor även hennes mamma, pappa, gammelfarmor, hennes storebror Elme, hunden Pållan och två marsvin som luktar messmör.

Mamman försöker få Cerisia att bli en snäll flicka, men Cerisia gör lite som hon vill. Hon tävlar i tuffhet med sin storebror Elme och ser till att hon får fördelar, oavsett det gäller bästa sängplats, flera isglassar eller många kex.

Cerisia hittar på så spännande saker, tycker Siv, men att sova med släckt lampa och Pållan på benen är ingen höjdare. Siv vaknar på natten och upptäcker att Cerisia är borta. Siv går ut i lägenheten för att leta efter henne, där är rummen annorlunda och drömlika. Siv måste leta bakom dörrarna i den stora röda hallen och till slut hittar hon som väl är Cerisia.

Sivs känslor känner alla igen sig i; att sova över hemma hos bästa vännen blir inte vad man föreställer sig. Allt är på ett annat sätt, dofterna, maten, relationerna. Pija Lindenbaum skruvar dessutom till sin berättelse på sitt speciella vis, här gestaltar hon på en gång en inre och en yttre upplevelse. Det blir tokigt, roligt, lite konstigt och mycket typiskt, precis så som det är i vanliga familjer.

Lill-Zlatan älskar sin morbror raring. När mamma och pappa är på Mallis får hon vara med honom hela tiden. De fikar, går och simmar och gör roliga saker. Men en dag sitter någon i morbrors kök. Han heter Steve och kommer från Trelleborg. Lill-Zlatan tycker att han kan åka tillbaka till det där Trelleborg. Men Steve vill inte flytta på sig i första taget. Och Lill-Zlatan är svartsjuk!

Vid frukosten säger mamma något alldeles förfärligt till Else-Marie 6 år. Papporna ska hämta Else-Marie på fritis. Papporna har aldrig varit på fritis tidigare och Else-Marie är rädd att det ska bli katastrof. Barnen kommer att tro att de kan ha papporna som dockor. Personalen kanske sätter sig på dem av misstag.