Элин Бенгтссон — новинки

Mika, jag vill veta hur du har gjort. För att glömma oss. Ge mig receptet. Raderna av våningssängar, sträckta lakan, lukten av läder, hud. Har du blivit en man nu? Som marscherar med en hand på vapnet och den andra i skrevet. Fast vi lovade varandra att vi skulle vara motsatsen, det ingen fattade fanns. Inga män eller kvinnor. Bara stål.

När Margit kliver av tåget på Malmö centralstation har hon ingen aning om vart hon ska ta vägen. Hon vet bara att det är omöjligt att stanna kvar hemma, i tystnaden efter Mika. Mika som lämnade henne på högen av dynor i redskapsförrådet och sa att de måste komma ifrån varandra. För att det förbjudna mellan dem, som ingen får veta om, måste få ett slut. Utanför Margits och Mikas symbiotiska värld vet Margit inte var hon hör hemma. Staden Malmö gör ständiga försök att tränga igenom förlamningen och vilsenheten. Men ju närmare staden och människorna kommer henne, och ju mer hon blir del av en helt ny, aktivistisk gemenskap, desto
större blir Margits rädsla för att hennes och Mikas hemlighet ska bli avslöjad. Att insekterna som rör sig vid rötterna ska komma upp i ljuset.

Ormbunkslandet är en tät och svindlande roman om att förlora någon. Om reglerna för vem som får älska vem och om behovet av att skapa egna utrymmen, där livet kan ta form på andra sätt.

Stell dir vor, du wüsstest, dass du beispielsweise in einem halben Jahr sterben musst. Würdest du dann nicht lauter wichtige Sachen machen?' Martin ist einer, der Lieder einfängt und Gitarrenakkorde in Schmetterlinge verwandelt. Die schickt er seinem Bruder Andreas. Aber was, wenn Andreas trotzdem nicht aus seinem Zimmer kommt? Wenn er die Zeit, die ihm noch bleibt, nicht nutzt? Niemand weiß, dass Andreas heimlich eine Liste mit drei Dingen schreibt, die er unbedingt noch tun will – bevor er für immer fort ist. Zwischen Winter und Himmel ist Elin Bengtssons berührender Debütroman.

Since the beginning of the 90s peacekeeping interventions have increased but only few conflicts have been resolved. This book argues that the possibility for conflict resolution depends on our definition of peace, on the application of suitable methods and by adopting an appropriate approach to every specific conflict. This book presents the main critique of current peacebuilding practice and proposes recommendations for a new peacebuilding paradigm. Three case studies on Mozambique, Somalia and Burundi highlight that there is a possible correlation between the signing of a peace agreement, an adequate peacebuilding response and lasting peace. However, the United Nations Peacebuildning Commission is still at an initial stage and it is far too soon to evaluate the outcome of its work. Nevertheless, it could be argued that the United Nations Peacebuilding Commission shows some indicators on moving focus towards conflict prevention. It therefore has the potential to present valuable insight for a peacebuilding response that actually can aim at promoting lasting peace.